Bebisens första tröja!
Han och hans flickvän hade köpt bebisens första present!
Egentligen ville jag inte ha något eller köpa något innan vecka 12 gått, men 2-3 dagar hit eller dit:)
Jätte gulligt av dem och tröjan är sååå söt! Känns bara märkligt att vårt lilla barn ska ha den på sig om si så där en 6,5 månad! Kändes som om jag hade någon annans barns tröja i handen! Märklig känsla!
Och den passar ju både på en flicka och en pojke eftersom vi ju inte vet än vilket det blir:)
Nu är tentan skriven också. Kändes helt okey, vi får se om det räckte ända fram eller inte. Men nu ska jag ha en välförtjänt helg och ledighet!! Ska bli skönt:) Trevlig fredag på er!
Kramar
Dagens överraskning!
Det var en jätte fin bukett med olikfärgade tulpaner och jag ÄLSKAR tulpaner!
Och det var inte för att jag var ledsen igår som mamma skickade dem. Nej, hon hade redan beställt de dagen innan "för att jag kände att ni behövde blommor". Mamma och jag har en speciell relation till varandra och känner ofta innan hur den andra mår. Och mamma prickade ju nästan min ledsen-dag så hon kände det kanske på sig!
Nu står blommorna och är vackra i vardagsrummet:)
För övrigt mår jag mycket bättre idag, känner mig glad och inga tårar har trillat. Blommorna kanske gjorde sitt också:)
Många kramar!
Min dag:
Dagen har mest bestått av plugg inför min tenta på fredag. Har dessutom ringt barnmorskan och bokat om vår tid för lyssning av bebisens hjärtljud då den första tiden krockade med tentan på nästa kurs.
Dessutom har den här dagen bestått av en massa hormoner som åkt berg-och-dalbana! Robert kallar mig "sin egna lilla sprinklers" för att tårarna ibland sprutar på mig åt alla håll.
Idag har jag gråtit:
För att det känns som en evighet tills vi får höra och sen se lilla mini i magen.
För att det känns som om alla får gå på vul (vaginalt ultraljud) förutom vi (har iofs inte frågat, men tycker ju samtidigt inte att vi har nån riktig anledning...).
Sen grät jag för att Robert var så snäll och gullig.
För att jag har en tenta på fredag som hela tiden ligger som ett stressande ok över mina axlar.
Sen grät jag i telefonen när jag pratade med mamma. Mest för att jag inte vågade fråga barnmorskan om vi kunde få hjärtljudstiden flyttad lite tidigare så att jag kan börja koppla av och få veta att allt är bra. Nu fick vi den flyttad till dagen innan tentan, och hur bra kommer det då gå att plugga hela den veckan? Typ inte alls. Så mamma tycker jag ska ringa tillbaka imorgon och fråga om jag kan få göra det på måndagen istället.
Ja, ni hör. Idag har varit en sån där Jag-gråter-och-är-orolig-för-allt-dag. Är faktist en av de första riktiga gravidgråtattacker jag haft. Ja, en tidigare, men det var så fånigt så den har vi glömt:)
Vad som glädjer mig är dock alla fina kommentarer från er läsare, tack så mycket:)
För övrigt tycker jag bara Roberts smeknamn på mina gråtattacker är gulligt:)
Kramar och sov så gott!
Magbild vecka 12 (11+3)
Siamesiskatvillingar på tv
För övrigt mår jag bara bra, bebisen också vad jag vet:) Mitt graviditetsillamående var inte alls särskilt farligt. Kom i slutet av vecka 6 och försvann i slutet av vecka 9 när jag var hemma på jullov. Höll alltså i sig i så där en 3 veckor. Fortfarande klarar jag inte av vissa lukter, speciellt vitlök, så Robert har frivilligt avstått sin annars trogne följeslagare salamin. Annars blir det inte mycket pussande och gosande och det vägde väl tyngre än salamin;)
Däremot är jag hungrig JÄMT just nu! Kan knappt bärga mig till lunchen på förmiddagarna och middag vill jag äta redan kl fyra när jag kommer hem. Sen slinker det ner en hel del frukter däremellan och ikväll är det mandelkubbar och mjölk som har gällt:)
Kul att se att mina läsare har ökat sen vi släppte vår stora nyhet:) Och tack för alla era kommentarer, de gör mig väldigt glad:)
Kramar och gonatt!
Plugg och sorg
Däremot fick jag idag reda på att en tjej som jag lärt känna på familjeliv inte längre har någon bebis i sin mage:( Den dog dagen de gick in i vecka 9... Vi har följts åt sen vi båda plussade samma dag och det var kul att maila med någon där man kunde jämföra symtom med mera. Blev riktigt ledsen för deras skull och tror det känns värre just för att man själv har ett litet skört liv i magen. Tydligen mådde hon helt okey nu och det kändes bra att hon ändå lät positiv och skulle ta nya tag:)
Kramar
Idag går vi in i vecka 12!
Fostret: Fostret är 9 cm stort och väger cirka 15 gram. Moderkakan tar över näringstillförseln till fostret ungefär vid den här tiden.
Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.
Hoppas ni har en bra söndag:)
