Förlossningsberättelsen!

Här kommer äntligen vår förlossningsberättelse! Och den är lång!

Förlossningsberättelse – När Walter kom till oss 2009-08-08 kl 05.25.

Torsdag 6/8. Natten mot torsdagen den 6/8 började jag få oregelbundna förvärkar mellan kl 01-07. Kunde dock sova men vaknade ibland av dem. Somnade sen en timme mellan 9-10. Vi var på vårt inbokade BM-besök kl 12. Fick veta att bebisen nu var helt fixerad! Fick också veta att om inte förlossningen kommit igång före den 15:e aug skulle vi ringa in till förlossningen då. Vi hoppades att nåt skulle ha hänt innan dess. Därefter åkte vi med mamma ut till Björnön och åt glass, var ju verkligen kanonväder ute! Runt 14-tiden börjar värkarna komma med 5 minuters mellanrum och hålla i sig ca 35 sek. De börjar bli regelbundna med andra ord!

Vi åker hem, äter mat och slappar framför tvn. Försöker sova, men det går inte. Klockar värkarna. Ringer in till förlossningen kl 20 bara för att fråga lite, de tycker vi ska avvakta och det tycker vi också. Vid halv elva kommer värkarna med 5-7 min mellanrum och varar 45-60 sek. Vi kollar en film, som för övrigt var riktigt bra, men de sista 20 min av filmen känner jag bara ”Kan den inte ta slut snart så jag kan ringa förlossningen igen!”

Fredag 7/8. Kl 01 ringer jag förlossningen igen. Undrar om man kan få komma upp på en koll, för att se om något har hänt. Om inte annat behöver jag få något om jag överhuvudtaget ska få någon blund i natt. Vi tar med oss BB-väska och Roberts fryspizza, trots att ingen av oss tror att vi kommer få bli kvar.

De kör en CTG-kurva ca 15 min när vi kommer in. Därefter kommer barnmorskan och förklarar att vi inte ska bli besvikna om vi får åka hem mm. Sen gör hon undersökningen och det visar sig att jag redan är öppen 3-4 cm! Till och med hon bli överraskad och det blir vi också! Livmodertappen är nästan helt utplånad. Hon gör en hinnsvepning så allt ska sätta mer fart. Så det blir inskrivning och jag får byta om till stora nättrosor med en stor blöja i samt en vit rock. Hon tyckte vi gjort ett bra jobb hemma och vi kände att ”det här går ju bra, det var ju ingen match de första 3-4 cm”. Vi är ganska säkra på att det kommer bli bebis nångång under dygnet, han har ju ändå nästan 24 timmar på sig. Skulle bli ett tufft födelsedatum 090807… Hinner dock tänka att jag får fel, har hela tiden trott att bebisen ska komma den 8/8 och det har jag också skrivit på vår anslagstavla…

Vi får sen bada om vi vill och det vill jag. Badar i deras jätte stora badkar i en och en halv timme mellan halv tre och fyra på natten. Värkarna börjar bli värre och jag går upp. Blir visade till vårat rum, nummer 7, samt får lavemang. Barnmorskan frågar om jag har funderat på smärtlindring. Säger att jag inte har bestämt nåt särskilt utan gärna vill veta vad de rekommenderar.
Får tillgång till lustgasen men den får jag inte alls att funka, är mycket lättare att uthärda värkarna genom att andas igenom dem. Får frågan om jag vill ha akupunktur. Kan ju inte skada att prova. Får en nål i huvudet som ska göra mig ”slö, slapp och likgiltig” som barnmorskan sa. Konstigt vad man minns vissa saker bra! Vet inte om den gör varken till eller från. Kan inte slappna av det minsta iallafall och börjar bli väldigt trött. Sov ju knappt natten innan och har nu haft regelbundna värkar över 12 timmar. Får en morfinspruta i vänster lår kl 06. Det gör ont, inte skönt! Somnar i alla fall men vaknar redan 06.50. Behöver kissa. Tar mig ut i korridoren där toaletten är. Golvet gungar och alla människor också. Låser in mig på toa. Kom på sen att det var ganska dumt, kunde ju faktiskt ha svimmat där inne. Gör det jag ska och sen spyr jag som en räv! Fy va dåligt jag mår av det där morfinet. Är visst en biverkning, illamående. Får sen veta av mamma att min pappa inte heller alls tålde morfin och alltid spydde av det.

Ligger sen och slumrar till och från fram till 11.20. Fortfarande bara öppen 4 cm. Allt ser bra ut, vi avvaktar.

Runt kl 13 kom mamma till förlossningen. Vi frågade tidigare om hon ville vara med och det ville hon. Dock jobbade hon natt när vi åkte in. Men under fredags eftermiddagen kände Robert att han gärna ville ha lite avbyte. Så mamma kom och var också med ända tills bebisen till slut kom ut. Kändes väldigt bra för oss alla att hon var med.

14.00. Öppen 5 cm. Fick en värmeflaska på magen då alla mina värkar BARA sitter i nedre delen av magen. Just nu skulle jag ge vad som helst för att lite av värkarna ville sätta sig i ryggen så man i alla fall kan få massage… Ungefär här börjar jag prata om epidural…

15.20 mår jag dåligt igen och spyr fast jag knappt har något att spy upp. Har inte kunnat äta nåt sen torsdags kvällen. Snart ett dygn sen.

15.30 gör BM hål på hinnorna så att vattnet går. En skalpelektrod sätts fast på bebisen huvud för att lättare kunna övervaka bebisens hjärtljud. Så nu har man en tråd mellan benen som sitter fast i nån grej som sitter fast på magen. Man känner när bebisen rör sig och tråden kittlar där nere.

16.45 får Roberts sin första ”känga” av mig. ”Smaska inte så jävla mycket”. Vid värkarna var det väldigt skönt när Robert höll mig på pannan så jag hade något att luta mig mot. Vid just denna värk hade Robert just ätit Polly och jag tyckte han stank choklad och smaskade mig högt i örat. Ljud och lukter blir konstigt förstärkta under värkarna kan jag lova!

17.00 kommer narkosläkaren. Ryggmärgsbedövning var min stora skräck innan, tyckte det verkade läskigare än att ha värkar. Men efter så lång tid av smärta bryr man sig inte längre. Läkaren är jätte duktig, han sätter den snabbt och smärtfritt, minns inte ens att lokalbedövningen gjorde ont, och 17.15 är den igång! Får också en nål i handen, vilket jag också varit lite rädd för, men det går hur bra som helst!

17.50 försöker mamma ta lustgasmasken ifrån mig. Nu har lustgasen blivit min bästa vän då jag har fått in tekniken med att andas i den när värkarna kommer. Dessutom har de mer lustgas i den nu än tidigare så nu känner man av den. Jag blir sur på mamma och får ur mig ”Eva, ta inte min mask!”. Robert svamlar i bakgrunden och får ett trevligt ”Robert, håll käften”.

18.50. Fortfarande bara öppen 5 cm. Jag tycker det börjar kännas hopplöst. De sätter in värkstimulerande dropp.

21.50 Öppen 7 cm! Äntligen händer det grejer!

22.35 Uppe och gick med gåbordet men fick mest ont i ryggen. Får istället sitta och gunga på pilatesbollen. Sitter där 30 min, till 23.05. Skojar och säger att eftersom jag redan har hunnit prova i princip alla smärtlindringsmetoder så fattas det ju bara att det bli sugklocka eller kejsarsnitt också…

Nu börjar värkarna verkligen bli kraftiga! Och 00.23 får jag höra de underbara orden, att jag är helt öppen!! Bebisen har dock inte sjunkit ner helt och jag får ligga på sidan med benet uppe i luften i en ställning. Har hela tiden haft en hemsk halsbränna. Nångång här omkring får jag nåt att dricka som ska hjälpa mot halsbrännan. Hjälper typ en timme, sen är det lika hemskt igen…

02.10 för de in en kateter och tar ut 2,5 dl urin, vet egentligen inte varför jag inte får gå på toa.

03.30. Bebisen är nu i rätt position och det är dags att provkrysta!

03.50 tömmer de mig på 1,5 dl urin till men krystvärkarna är som bortblåsta. Kommer inga värkar alls. Tror min kropp blev rädd när den hörde ordet krysta och stängde därför av ett tag…

04.45. Nästan en timme senare får jag sätta mig på pilatesbollen igen för att få igång värkarna. När jag reser mig upp bär inte benen och jag dråsar ihop. Men mamma och barnmorskan var ganska snabba och fånga upp mig, men rätt läskigt när inte kroppen lyder. Berodde på att jag inte rört på mig på länge plus att en massa ryggmärgsbedövning hade runnit ner i benen. För tidigare kunde jag gå som vanligt. Sitter på bollen bara 15 minuter för nu börjar det trycka på! Den sista värken klarar jag inte att hålla emot utan måste trycka på! Skriker till mamma och Robert att trycka på knappen för här får jag lite panikkänsla. Man känner att det är skillnad på en vanlig värk och på en krystvärk. Anledningen till paniken var att jag inte visste om jag fick trycka på, men jag var tvungen.

05.10. Tio minuter senare ligger jag i sängen igen. Läkaren är också där och har tydligen satt dit en sugklocka. Nu sätter krystvärkarna igång och 15 minuter senare, kl 05.25 kommer han den lille! Vet inte hur många krystningar det krävdes men runt 5 stycken så där. Mellan varje värk sprängde det verkligen mellan benen men på nåt vis lyckades jag slappna av emellan och barnmorskan, sjuksköterskan och läkaren tyckte jag var jätte duktig som klarade av det så bra. Blev förvånad själv över att jag klarade av det faktiskt! Alla i rummet sa hela tiden ”kolla så mycket hår bebisen har!” Jag ville ju också se så jag tog i allt jag kunde och helt plötsligt var han ute! Han skrek på en gång, vilket var jätte skönt! Men just då glömde jag bort att oroa mig, var så inne i det jag höll på med. Däremot var navelsträngen så kort att han inte kunde komma upp på bröstet på mig. Han kom precis över till magen bara. Men vad gjorde det, han låg ju äntligen på mig! Glädjetårarna sprutade på mig och jag var bara sååå lycklig! Och det var som alla hade sagt, all smärta bara försvann direkt!! Robert klippte navelsträngen och då fick jag upp honom högre. Han började direkt leta efter bröstet! Och så fort bebis hade kommit ut försvann halsbrännan jag haft under hela förlossningen och har sen dess inte kommit tillbaka, rätt fantastiskt! Robert kollade och det var en liten grabb som vi hela tiden hade trott. Vi såg direkt att det var en liten Walter som kommit till oss!

Runt 06 sydde barnmorskan mig då jag sprack lite under förlossningen. Det blev 4 inre och 4 yttre stygn. Men de kändes inte alls då jag fortfarande var ganska bedövad efter epiduralen.

Trots att vi var 28 timmar på förlossningen innan vår lille Walter valde att titta ut upplevde jag det hela väldigt positivt. Skulle redan kunna göra om det faktiskt Vi hann med 4 pass byten och all personal var helt underbar! De som tog emot oss på natten när vi kom var samma personal som sen fick vara med när Walter föddes eftersom allt tog sån tid. Vi fick sen komma upp till BB, avdelning 87, och där var personalen minst lika bra som på förlossningen. Där blev vi kvar 3 nätter. Den andra natten fick Walter sola solarium då han fick lite gulsot. Men nu är han bra igen!

Amningen funkar kanon bra! Imorgon ska vi på första besöket på BVC, ska bli spännande och se hur mycket han har växt sen han vägdes på BB i tisdags förra veckan. Här är familjelyckan total!!

Kommentarer
Malin Ljunggren-McNulty skrev:

Lite annorlunda än här i USA, men jättekul att du skrev ned den och skönt att allt har gått bra. Grattis igen till lille Walter!

2009-08-21 @ 03:17:47
URL: http://malinljm.blogg.se/
Fru Evelina skrev:

åh vad fint att få ta del av er berättelse!

Vad DUKTIG du var!!! Det var verkligen en utdragen förlossning men du verkar ju ha klarat av det perfekt!

kanske underlättar när man vet vad som väntar också hihi...

kram!

2009-08-21 @ 08:25:05
URL: http://happilyeverafter.se
Malin skrev:

Jättekul o läsa o man lever sig verkligen in i det eftersom man själv gått igenom det två gånger =)

2009-08-21 @ 10:24:32
URL: http://mmcs.webblogg.se/
Emmasusanna skrev:

Var intressant och kul att läsa om ditt förlossningsmaraton. Skönt att höra att du faktiskt skulle göra det igen, trots att du höll på så länge och fick testa allt. Typ lustgas, epidural, akupunktur, sugklocka. Hahaha. :)



Du är duktigt du och en underbar son har ni nu :)



KRAM

2009-08-21 @ 10:52:01
URL: http://emmasusanna.blogg.se/
Sandra skrev:

Vilken fin förlossningsberättelse!

Nu längtar jag ännu mer efter vår lilla plutt!

Stort grattis igen!

2009-08-21 @ 11:43:35
URL: http://tassandra80.bloggagratis.se
Lovisa skrev:

Vilken vacker förlossningsberättelse! Och med humor! "Smaska inte så mycket"!



Jag var besatt av att fråga Hans om han sov. Varannan minut: Nu sover du. Nej, det gör jag inte. 1 minut senare: men nu sover du! Nä....

2009-08-21 @ 12:20:55
URL: http://lofsan.wordpress.com
Unni skrev:

Man lever verkligen in sig helt och hållet, ligger här i soffan och spänner mig :P

Jobbigt att det drog ut så på tiden, men du var riktigt duktig!

Grattis! :)

2009-08-21 @ 17:20:10
Josse skrev:

Åh det är verkligen en upplevelse! Härligt att det känns bra även fast du fick en rätt jobbig förlossning. För mig tog det bara 16 timmar från det att vattnet gick tills det att hon var ute, så på förlossningen var vi kanske 5-6 timmar totalt. Verkligen en häftig grej, det skulle man aldrig vilja vara utan! Kramar på er

2009-08-21 @ 18:03:16
URL: http://annajosefin.bloggagratis.se
Anna skrev:

Kul att läsa om din förlossning! :)

2009-08-21 @ 18:44:45
URL: http://annastickar.blogspot.com
Nadja skrev:

Vad kul att få läsa din, 28 timmar inte dåligt! Är en sååå härlig känsla att få upp sin efterlängtade på bröstet :D

2009-08-21 @ 23:46:27
URL: http://sweetladysoul.blogg.se/
jasse skrev:

oj 28 timmar, han ville kanske stanna kvar i värmen :)

2009-08-22 @ 21:41:06
URL: http://jassenilsson.blogg.se/
Therese-snart mamma<3 skrev:

Det var verkligen en jätte fin förlossningsberättelse du ville dela med dig till andra! Synd att den var så utdragen, men du verkade klara det där galant och jag märkte en enorm styrka hos dig som jag beundrar! :)

Tyckte du var jätte duktig..

Det var verkligen jätte mysigt att läsa din berättelse. Du kommer få ta del av min sen, ja när nu bebisen vill komma ut! Än tycks den vilja stanna kvar där inne där det är varmt och tryggt! :)



KRAM

2009-08-22 @ 23:38:21
URL: http://youremyangel.blogg.se/
Isabelle skrev:

Hej gumman!!

grattis till din otroligt vackra son! tack för alla grattis jag fått av dig, kunde inte svara då man alltid har ne bebis runt armen, hoppas du förstår! mennu ere bättre!



läste din berättelse..ojoj..gud vad du har varit duktig!!! en eloge till er! :D så glad för din skull!!!

walter är så vacker!!

kram!!

2009-08-23 @ 14:56:51
URL: http://saberi.blogg.se/
Marlene - Mamma till Ned <3 skrev:

SV: Tack! Jo det har redan börjat bli mkt bättre här.. skönt! Åh din förlossningsberättelse ska jag läsa så fort jag får tid över.. Min kommer inte alls bli så lång, hehe. Tog ca 7 timmar bara.. Kram

2009-08-23 @ 16:59:09
URL: http://marlenesliv.blogg.se/
Liw skrev:

Ojoj, verkligen en maraton förlossning. DU är duktig du gumman!

Är också mer rädd för epidural än för själva förlossningen men det stämmer nog som du skriver att när man väl ligger där bryr man sig inte :)

kram kram till er alla tre :)

2009-08-23 @ 22:20:30
URL: http://preggomonster.blogg.se/
Eva Ljungkrantz skrev:

Ja, så var det precis som du berättar. Du var jätteduktig.

2009-08-25 @ 18:25:48
jenny skrev:

grattis till erat underverk.. Jag fick melvin för fyra månader sen o en graviditet gör jag aldrig om haha.men jag tycker som du om förlossningen.. det gjorde ont.. men man tror det skulle vara värre..



Hoppas allt går bra där hemma för er.. jobbit är det i början haha. men man klarar det.. vi tjejer är så starka..

2009-08-30 @ 18:50:08
URL: http://www.nynnyn.bloggagratis.se



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0