Idag för 8 år sedan...
Den 27 mars 2000 gick min pappa bort. Känns som en evighet sen men samtidigt som om det var igår. Det har varit jobbigt och är det fortfarande då och då. Våren är alltid en lite kämpigare tid för mig och kommer nog så vara... Numera tycker jag inte att det är jobbigt att prata om min pappa längre utan tycker snarare att det är ett bra sätt att minnas honom som han var!:)
Tycker verkligen om den här bilden på mig och pappa när jag var liten. Vi tog den i en sån där fotoautomat som fanns lite här och var förr, och sedan lät jag förstora upp just denna bild. Den är så fin för vi ser så glada ut:)
*stor kram*
Vilken fin bild på er!
vilken fin bild! det är ju lite så att så länge man minns så finns iaf lite av personen kvar.... inte för att det är någon tröst, men ändå... kram
Jättemysig bild gumman! Kram kram
Så fint du skrev o bilden är ju så bra på er. Dagarna har sin gilla gång och fåglarna kvittrar sin muntra sång. Livet kan inte stanna opp, även om det inte alltid är på topp. Dagen kan vara grå och trist när du någonting mist. Någon du älskat i många år, på en sekund bara går. Men hur skulle det se ut, om livet bara tog slut. Sorgen sätter djupa spår, men tiden läker alla sår när dagar, månader och år går. Dikten skriven av Malin 2001.
vad fint :) Jag förstår dig precis´, förmodligen mer än många andra... Det är egentligen för jävligt att vi ska behöva ha en sådan sak gemensamt, men som du skrev, man kan inte stanna opp. Vi har inget val att fortsätta.
Otroligt fin bild på er :)
KRAM
EMMA
Vilken fin bild...
